Skämdes till sömns!

Noah har börjat förstå när vi säger nej. Det brukar resultera i att han tittar bort eller gömmer ansiktet för någon minut medan han tänker över situationen. Speciellt pappas nekande brukar göra att han agerar så och igår så hände något väldigt komiskt.

Christina hade försökt få Noah att sova för natten men han var bara busig och pigg. Tillslut så kom hon upp igen med honom till mig och försvann sedan. Jag lät Noah leka lite på golvet uppe medan jag installerade några program på datorn. Efter att ha kollat läget på toaletten uppe så beslöt Noah sig för att kolla in hur storebröderna hade det, problemet var bara att klockan var sen och de sov bakom stängd dörr sedan länge, så när Noah försökte knacka upp deras dörr så sa jag med den allra lenaste stämman “Nä Noah det där går inte, de sover, sluta knacka på dörren”. Jag sa det inte argt eller hotfullt, bara som ett tips! Resultatet blev en djup suck och ett litet “kaflappljud" när Noah slängde sig raklång för att fundera på varför pappa inte gillar taktfasta slag på en stängd dörr. Han grät inte, jag tänkte ärligt inte så mycket på vad han gjorde förrän det gått några minuter, då lutade jag mig bakåt för att kolla vad som blev av grabben. Det här är vad jag fick se.



Kallt golv och hjärtesorg blev visst för mycket! Jag hade bara att lyfta upp honom och lägga Noah i sängen.