En torsdagssaga

2 röstförstörarvirus var ute och flög en onsdagkväll. När kvällen kom tog de in på första bästa stämband.

- Här var det inte speciellt trevligt, tyst och ödsligt 
Sa det ena viruset som vi i fortsättningen kan kalla Hesa Hasse

Kraxande Håkan replikerade snabbt.
- Nja, men om vi bosätter oss här kan det här bli bra. Har hört att detta stämband används flitigt på dagarna och då kan vi renovera lite här, lägga in en heltäckningsmatta och ruffa upp golvytorna. Ge mig några timmar under torsdagen och jag lovar att jag tystat detta stämband till 80%. Har några polare som bodde här för snart 2 veckor sedan och de sänkte rösten totalt.

Fyllda med förväntan somnade båda och drömde härliga drömmar om hur de skulle kunna tysta detta stämband i många dagar framåt. Hur stämbandets ägare febrilt skulle försöka använda rösten men hur Hasse och Håkan effektivt skulle sätta stopp för det.

Torsdagsmorgonen kom och Hasse och Håkan åt frukost under tystnad. De ville ju inte avslöja sin närvaro innan ägaren skulle börja använda sin röst. Men båda hade svårt att dölja sin glädje så de tog några glada kittlingsdanssteg redan under arla morgonstund. Minuterna gick och en smygande oro smög sig på de två gynnarna. Visst började ägaren använda sin röst men bara korta stunder

- Öhh Håkan, hur ska vi kunna ställa till oreda här om han inte börjar prata snart?

Håkan han knappt börja svara då plötsligt de första dropparna av Enchinagard träffade honom i huvudet. Håkan golvades direkt men Hasse lyckades resa honom upp igen. Bleka av skräck tittade de på varandra, deras små reptilhjärnor arbetade snabbt och båda kom till insikt samtidigt. Deras små munnar formade samma ord

- Neeeeej, han har stannat hemma för att vi inte ska kunna göra vårt jobb.

De kramade varandra hårt medan dropparna ökade i antal, både visste att de gått i en fälla och att livet snart skulle vara över.

SLUT